Jag tror att man behöver komma över en barriär. Man behöver tillåta sig att producera texter snabbt och våga uttrycka åsikter utan att ens texter har granskas av en redaktör som godkänner publiceringen. Man tar helt enkelt en risk som kan kännas obehagligt. Samtidigt innebär bloggandet en stor frihet; att veta att man kan skriva och publicera vad man vill (nästan) utan att vara i behov av godkännande av någon makthavare, expert t ex en redaktör. Bloggande kan innebära att man blir mindre hämmad, mer produktiv och mer kapabel att använda sin rätt till yttrandefrihet. Det finns förstås risk med ytliga, intetsägande texter också.
Jag har inte använt Ping Pong tidigare och skulle gärna vilja göra det. Huruvida jag fortsätter sedan med det beror dock på den feedback jag får av studenterna kring verktyget. Jag skulle kunna använda Ping Pong för en bättre och mer kontinuerlig kommunikation med elever och studenter kanske även efter kursen. Detta för att kunna se nyttan och effekterna av en viss kurs långsiktigt. Jag undrar samtidigt om man i utbildningssyfte inte kan använda sig av fria liknande tjänster på internet istället för Ping pong. Tjänster såsom Facebook eller Blogger och andra som många redan kan och använder. Eventuella etiska problem med dessa tjänster bör dock beaktas och jag skulle gärna vilja veta mer om dessa problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Barriär var ordet... Jag håller med dig om risker och har man väl skickat ett inlägg är det liksom för sent att ändra sig känns det som. Det skrivna ordet gäller, liksom. Om man pratar IRL kan man alltid säga, "äsch jag ändrade mig..." Jag känner heller inget behov av att dela min vardag med okända och det spelar nog viss roll i mon tveksamhet.
SvaraRaderaPing Pong ska du testa. Det tar en stund innan man blir kompis med det, men i distansundervisning är det mycket bra, tycker jag.
Lycka till!